.

Stressen tar kol på mig! Jag vet just nu inte riktigt vad jag ska ta mig till . Hur kan det dyka upp så många stora projekt på samma gång? Det borde inte vara tillåtet, men jag försöker gilla läget ändå. (Hur man nu gör det). Jag har så mycket att göra att jag börjar tvivla på att det kommer gå vägen. Det gäller för mig att ta en sak i taget och göra mitt bästa. Visst det är lätt att säga, men frågan är om det duger ändå'. Kommer jag hinna ens då?

Vad gör man när man har så mycket att göra? Kan man låta bli att stressa över situationen när man på två veckor ska få till : en utläst bok med redovisning och skriftlig inlämning, muntlig presentation i engelska, uppsats i religion, grupparbete i naturkunskap, kampanjuppgift i mediekommunikation och färdigställning i textkommunikation + projektarbete? Dessutom har man alltid något i matte att räkna. Jag vill för tusan hinna med att leva också xD Samtidigt försöker jag fixa till mitt SV och söka jobb och praktikplats.. Så här kan jag fortsätta ett tag till och berätta om allt jag vill och måste göra. Det är deprimerande..

Läget känns hopplöst. Det hade varit annorlunda ifall man inte brydde sig om skolan på samma sätt. men vem vill inte lyckas? Lyckas..

Lycka och att lyckas. Det är inte samma sak har jag just läst. Just nu känner jag att jag skulle bli lycklig av att lyckas med dessa skolprojekt !