.

Sitter här nu och skriver ett litet inlägg'. Kom nyligen hem från innebandyträningen. Känns som om det var ap-längesen man tränade. Det gick bra. Eller? Om jag inte gjorde några misstag så varför känner jag mig då inte riktigt nöjd? Jag tror de handlar om mitt komplicerade tillstånd dådå - inte helt tillbaka i löpsteget, vilket begränsar min fart och det psykar enormt ! Speciellt när folk beskriver mig som långsam.. sorgligt. -mormor är död och förberedelserna inför begravningen har drabbat lite träningstid. - Lite förkyldning har också hållit mig borta från banan.
  Detta smyger sig upp i mitt omedvetande och får mig att känna mig en gnutta usel. Jag vill inte gå och be om berömmelser, men skulle ändå önska höra ett ärligt beröm eller peppande ord oavsett situation. Får inte tappa självförtroendet! I bland orkar man bara inte kämpa emot en tragisk "sanning?" Skitsamma '. jag kommer!

Blir nog inget Ropnäs i helgen, om jag nu inte tackar nej till U-lagsmatchen jag just tackat ja till. Jag kan aldrig säga nej till innebandy och turen var inte med mig så det blev en förmiddagsmatch-(middag) xP


Nu hoppas jag på att mango kommer hit strax och lagar min trasiga själ!<3 I morn skriver jag nog igen och då om en mycket spännande badupplevelse troligtvis xD Puss och god natt! dådå. ;)
Jag älskar min David<3





P.S Vi är bäst lilleman! ;D<3